Usch, är fortfarande vaken, och jag ska upp om ca 3½ timme. Inte så värst roligt. Jag kan verkligen inte sova, ligger och vrider och vänder på mig och är ängslig pga mötet idag. Jag vill verkligen inte träffa min boendestödjare, jag önskar bara att någon förstod vad jag tycker om honom. Mamma säger "att det är ju bara att hålla ut", lätt för henne att säga som slipper sitta där 2 gånger i veckan med honom. Nä, nu skulle jag faktiskt kunna flytta hem med nöje bara för att slippa honom, jag skiter fullständigt att jag kan ha ett förstahanskontrakt om lite drygt ett år.

Nä, nu ska jag se om det går att sova en liten stund i alla fall.