18 oktober 2008


Att ett enda telefonsamtal ska kunna vända upp och ner på världen på en enda sekund tänker man sällan på. Det händer ju inte mig, nej.

Idag fick jag ett samtal. Inte ett sånt som vänder upp och ner på världen, men ett sånt som river upp gamla sår och gör så man får ont i magen. Ett sånt som gör att man kommer ihåg den där dagen. Det blir som världens västa film går om och om i huvet på en. Ibland vill man bara inte komma ihåg.

Nu gäller det bara att gå och vänta. Hoppas att allt går bra. Hoppas att allt löser sig. Hoppas att det inte händer igen. Hoppas att du kommer hem igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0