Idag var jag och hälsade på dig för första gången. Jag tände ett ljus och lämnade blommor. Mamma tyckte att vi skulle köpa rosor, men jag ville att du skulle få något speciellt, precis så som du var. Någon konstig blomma fick du, men fin var den i alla fall.

5 månader sen idag då. Det känns som man inte riktigt fattat förän nu. Det känns så overkligt att jag aldrig kommer få se dig mer. Varje dag blir bara jobbigare och jobbigare, men jag kämpar på. För din skull.