Jag kom nyss på att det är 8 månadersdagen idag. Det är helt galet hur fort det går och hur lätt man glömmer. Det är nog det som jag är räddast för, att glömma bort helt. Att glömma dina skratt eller hur du såg ut. Att glömma allt det roliga med dig och låta saknaden ta över. Jag önskar verkligen att det fanns ett sätt så jag kunde förklara för dig hur det är utan dig och hur mycket du betydde för mig. Utan dig är jag liten och ensam. Utan dig är det bara så jävla kämpigt. Det var så skönt att ha någon som alltid stöttade och förstod.

Usch vad jag saknar.