Det känns som det är dags att damma av här. Behöver ha någonstans att skriva av mig just nu känner jag.

Senaste tiden har varit riktigt kämpig. Inget har varit som jag velat och jag har bara känt mig riktigt ensam och missförstådd. Har bara velat krypa upp i mammas famn och gråta tills allt blev bra igen, som man gjorde när man var liten.

Skolan går piss, och just nu betvivlar jag att jag kommer klara trean och gå ut med ett slutgiltigt betyg. Inget blir bättre av att min mentor hatar mig och inte vill hjälpa mig heller.

Det bästa just nu vore egentligen att åka iväg långt bort helt ensam. Jag skulle behöva rensa tankarna, tänka över vad jag egentligen vill göra med mitt liv och vilka som borde finnas i det. Jag är så jävla duktig på att förlåta folk om och om igen, fast de egentligen inte förtjänar det. Har även insett att jag är galet duktig på att försköna människor och ge dem egenskaper de egentligen inte har. Borde egentligen tacka för mig och säga hejdå till mer än hälften av alla jag känner, men vad gör man sen då när man står där ensam? Tänk om jag aldrig får några nya vänner?

Nä, nytt år och nya möjligheter. Och framförallt Angelica; klaga inte om du inte försöker göra något åt det. Det är som en viss person sa till mig här om dagen "skärp dig, vill du göra om 2010 och leva med samma skit ett år till?" Klart jag inte vill det! Ett 2010 räcker för min del.